lördag, augusti 19, 2006

En vecka.

En vecka har det gått snart. Om några timmar.
För en vecka sen förstördes allt.
Jag förstår inte hur jag ska orka med den här dagen. Jag har inte ens varit uppe i en timme och jag måste redan kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Får knappt i mig min frukost. Vill bara spy och hoppa framför tunnelbanan. Det vore så skönt. Jag känner verkligen att jag inte har nått att leva för. Detta slog mig igår. Att jag inte har nått att leva för. Jag känner inte ens någon motivation.
Jag som alltid brukar vara så motiverad och glad. Jag känner inte igen mig själv. Och förstår inte hur jag ska kunna komma tillbaka.
Hur fan ska det gå på jobbet idag? Jag kan ju inte börja gråta mitt i affären.
Jag kommer bara gå och räkna timmarna. Och sen kommer det att hugga till i mig.

Jag förstår inte varför det blev så här. Jag vill inte att det ska vara så här. Jag orkar inte att det är så här. Jag klarar inte att det är så här.

Jag trodde ju att jag skulle få ha dig hela mitt liv. Du sa det ju själv. Så många gånger...

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

ja gumman nu har du klarat en vecka. de kanske inte känns så himla mycket bötre men de kommer. ibland säger man tyvär saker som man tror är sant men som inte är de :( jag tror att hon trode att hon skulle vara me dig för alltid. du kommer hitta en för alltid partner de tror jag i alla fall.

11:02 fm  

Skicka en kommentar

<< Home