Natt.

Min mamma sa åt mig igår att jag inte skulle ställa klockan och sova så länge jag bara kunde idag. Tog hennes piller och kände först inget. Gick och la mig i sängen för att läsa. Och då började jag känna av det. Tio min efter jag hade släckt lampan sov jag nog. Vaknade lite på morgonen. Vågade inte kolla på klockan. Sa bara åt mig själv att sova. Låg och halvsov/sov ett tag (eller nått sånt). Sen sa jag åt mig själv att det var okej om jag kollade var klockan var. Trodde att den var nio. Men ack, jag hade fel. 13.20 visade den! Gud vad jag är duktig! (Eller det kanske var mammas piller..?) Lyckades till och med att äta en normal frukost. Nu får jag lite ångest och tänker på de där två kg som jag har gått ner. Tänk om jag börjar att äta igen och går upp. Dessa två kg var/är det enda som var/är bra med hela den här skiten. Nej fan, jag ska börja träna igen. Då går jag inte upp.
Nästan inge godis och snask för min del längre. Nu när man är singel måste man ju se bra ut.